Förra veckan när jag i det kvardröjande morgonmörkret kämpat mig upp för favoritbacken mötte jag skogens konung. Jag kom på cykelbanan åt ena hållet, till vänster om mig finns en trafikerad bilväg och på andra sidan den vägen finns en stor och lång byggnad.
Älgvarning
Till höger är det en några meter bred gräsremsa och bortanför den en lika stor och lång byggnad. I mörkret på den smala gräsremsan till höger om mig kommer det en vettskrämd älgtjur rusande i motsatt riktning. Först trodde jag att det var en människa på nära håll, jag väntad mig ju inte en älg. Jag har låg kompetens i att bedöma älgar i allmänhet men den kändes enorm och krona med ett par taggar hade den också.
Jag funderar en halv sekund på om jag borde stanna, svänga rakt ut i trafiken till vänster eller vända helt om och testa hur fort cykeln kan gå i motsatt riktning. Men jag hann inget göra, vi mötte varandra i ganska bra fart på 2-3 meters avstånd i sidled. Efter passagen tittade jag över axeln, älgen hade då hunnit bort till änden på byggnaden och vek runt hörnet mot skogens förrädiska trygghet (jakten börjar väl nu?)
Mattias i höstrusket