I Lidköping har vi ett par veckor kvar till avslutningsmötet, så jag cyklar på.
Oktober månad har varit rena ∂∆∩ӝӲӚɷʤɣ! att cykla i på grund av all nederbörd. Tio plusgrader, blöta glasögon, spöregn och mötande bilar som inte bländar av sina brutalt enorma extraljus gör att man både hackar tänder och blir helt förblindad och får svårt att inte köra av vägen. Vinden har ibland också gjort att jag varit tvungen att zigzaga mellan nedfallna grenar på den halvleriga skogsvägen istället för att ta asfaltsvägen. I medvind har det däremot gått riktigt fort, jag har kört om flera traktorer som vi ju har så gott om ute på vischan.
Idag var det frost, vilket prognoserna inte alls varnade för. Den vanliga vägbanan var ännu inte frusen, men på järnvägsbron med snäva kurvor utan fri sikt (jättebra för cyklister) hade älvens tjocka dimma och minusgraderna gjort gång/cykelbanan glashal. Nu var det inte jag som vurpade eftersom jag redan körde i promenadtakt – utan en mötande cyklist runt en kurva utan sikt. Han sa att han var oskadd så det var nog ingen fara. Själv kan jag riktigt känna hur en vurpa på Brompton på ett extremt smärtsamt sätt skulle krossa höftkulan till grus. Jag har vurpat många gånger på cykel men då var jag 15-20 år yngre så nu har jag blivit riktigt feg. Jag tyckte redan för ett par veckor sedan att de ansamlade högarna av halvruttna höstlöv på cykelbanan var hala nog för att sänka farten ordentligt i kurvorna. Det finns eventuellt dubbdäck till Brompton, men eftersom anläggningsytan på hårdpumpade 16-tums däck inte är större än en femtioöring så vet jag inte om de tillför något mer än att göra cykeln rejält tungtrampad. Om jag skall fortsätta cykla åtminstone till busshållplatsen hemma får jag lägga en slant på att renovera och sätta dubbdäck på min urgamla hybridcykel, jag skall fundera på det.
Tjusningen med att cykla, ge gärnet, ånga fram eller glida fram en vacker sommarmorgon är förbi för i år – nu blir det bra transport och kanske lite, lite motion då man kör väldigt försiktigt. Längtan till de där fantastiska sommargryningarna kommer däremot med lätthet att få upp mig på cykeln i april igen.
Så detta var nog det sista inlägget från mig, det har varit kul och jag har fått upp ögonen för alla cykelalternativ och att det är fantastiskt kul att cykla. Jag hoppas att också ni andra kommer upp i sadeln till våren.
Tack och hej!