Oktober månad har varit rena ∂∆∩ӝӲӚɷʤɣ! att cykla i på grund av all nederbörd. Tio plusgrader, blöta glasögon, spöregn och mötande bilar som inte bländar av sina brutalt enorma extraljus gör att man både hackar tänder och blir helt förblindad och får svårt att inte köra av vägen. Vinden har ibland också gjort att jag varit tvungen att zigzaga mellan nedfallna grenar på den halvleriga skogsvägen istället för att ta asfaltsvägen. I medvind har det däremot gått riktigt fort, jag har kört om flera traktorer som vi ju har så gott om ute på vischan.

Idag var det frost, vilket prognoserna inte alls varnade för. Den vanliga vägbanan var ännu inte frusen, men på järnvägsbron med snäva kurvor utan fri sikt (jättebra för cyklister) hade älvens tjocka dimma och minusgraderna gjort gång/cykelbanan glashal. Nu var det inte jag som vurpade eftersom jag redan körde i promenadtakt – utan en mötande cyklist runt en kurva utan sikt. Han sa att han var oskadd så det var nog ingen fara. Själv kan jag riktigt känna hur en vurpa på Brompton på ett extremt smärtsamt sätt skulle krossa höftkulan till grus. Jag har vurpat många gånger på cykel men då var jag 15-20 år yngre så nu har jag blivit riktigt feg. Jag tyckte redan för ett par veckor sedan att de ansamlade högarna av halvruttna höstlöv på cykelbanan var hala nog för att sänka farten ordentligt i kurvorna.  Det finns eventuellt dubbdäck till Brompton, men eftersom anläggningsytan på hårdpumpade 16-tums däck inte är större än en femtioöring så vet jag inte om de tillför något mer än att göra cykeln rejält tungtrampad. Om jag skall fortsätta cykla åtminstone till busshållplatsen hemma får jag lägga en slant på att renovera och sätta dubbdäck på min urgamla hybridcykel, jag skall fundera på det.

Tjusningen med att cykla, ge gärnet, ånga fram eller glida fram en vacker sommarmorgon är förbi för i år – nu blir det bra transport och kanske lite, lite motion då man kör väldigt försiktigt. Längtan till de där fantastiska sommargryningarna kommer däremot med lätthet att få upp mig på cykeln i april igen.

Så detta var nog det sista inlägget från mig, det har varit kul och jag har fått upp ögonen för alla cykelalternativ och att det är fantastiskt kul att cykla. Jag hoppas att också ni andra kommer upp i sadeln till våren.

Tack och hej!

Älgvarning

Till höger är det en några meter bred gräsremsa och bortanför den en lika stor och lång byggnad. I mörkret på den smala gräsremsan till höger om mig kommer det en vettskrämd älgtjur rusande i motsatt riktning. Först trodde jag att det var en människa på nära håll, jag väntad mig ju inte en älg. Jag har låg  kompetens i att bedöma älgar i allmänhet men den kändes enorm och krona med ett par taggar hade den också.

Jag funderar en halv sekund på om jag borde stanna, svänga rakt ut i trafiken till vänster eller vända helt om och testa hur fort cykeln kan gå i motsatt riktning. Men jag hann inget göra, vi mötte varandra i ganska bra fart på 2-3 meters avstånd i sidled. Efter passagen tittade jag över axeln, älgen hade då hunnit bort till änden på byggnaden och vek runt hörnet mot skogens förrädiska trygghet (jakten börjar väl nu?)

Mattias i höstrusket

Reflex

Några gånger de senaste veckorna har 05:55-bussen varit nära att missa mig. För att undvika det har jag nu alltid baklampan på blinkning, reflexvästen liggande över cykeln/lampan så att alltihop blinkar orange samt packväskan med reflexer stående utanför hållplatskuren. Själv gömmer jag mig i kuren nu när det mörknat. På fotot ser man reflexerna väl, busskuren till höger och 90-skylten strax bortanför. Jag cyklar en knapp kilometer längs väg 44 och även om det inte är mycket trafik så dags på morgonen så känns det starkt vettigt att synas så mycket som möjligt.

Nu har jag också varit på konferens igen

Packning

När jag packar in mig i bussen är det fascinerande att en så liten cykel kan bära mig och så pass mycket packning. Inga problem, även om en ryggsäck i den storleken begränsar rörligheten. Jag får försöka hitta en mindre för den blir knappt halvfull med lite kläder. Bättre bromsar (skivbromsar) hade dock varit att föredra.

Jag cyklar på tills frosten kommer, jag har blivit avrådd från Brompton i vinterväglag. Sedan är planen att ta standardcykeln med dubbdäck till bussen hemma och åka buss uppför favoritbacken till jobbet.

Ha det gott i det fina höstvädret.

En bit hemifrån kör jag in mellan två byggnader på ett åskrön. Jag kände att det blåste men när jag kom dit var motvinden sammanpressad mellan byggnaderna och så hård att det inte gick att komma framåt. Inte heller på ettans växel gick det framåt och då tycker jag ändå att jag tränat upp benen en del. Det var bara att kliva av och hukande leda cykeln. När jag svängt runt hörnet och kom in mellan två andra byggnader blev fenomenet tvärt om. Kraftig medvind gjorde att jag inte alls behövde trampa de sista hundra meterna hem, skrattande rullade jag på med god fart ändå.

Undra hur fort man skulle kunna cykla med ett segel från en vindsurfingbräda?

Buss o hoj!

Jag har ersatt 58 st bilresor från slutet på mars och fram till och med nästa helg (om jag inte räknat fel). Istället för 464 mil i bil har jag cyklat 145 mil och åkt buss 348 mil. Jag har beroende på hur man räknar sparat runt 8000kr, så cykeln är redan betald och fortfarande nästan ny. Utöver det har jag hittills tappat 7 kg i vikt och 9 cm i midjemått (det fanns att ta av) och jag är förväntansfull inför hälsokontrollen om tre veckor.

Jag är helnöjd och det har för min del varit bra att projektet avkrävde mig ett löfte om minst tre cykeldagar i veckan – i grunden är jag rätt lat. Jag har lärt mig att uppskatta pulshöjningen på morgonen och även om det börjar bli mörkt och kallt känns det mysigare att cykla och åka buss än att åka bil. På bussen kan man (om man inte fastnar med sin smartphone) ägna sig åt att apatiskt glo genom fönstret, en lyx man sällan unnar sig annars. Jag kommer att försöka åka buss och  vintercykla på min standardcykel när det går och jag kommer definitivt att köpa loss vikcykeln som är den mest praktiska cykel jag någonsin haft.

Hoppas att ni andra också är nöjda och jag ser fram emot en projektsummering

Morgonväg

Vaknade lite tidigare än vanligt och efter en titt på vädret tyckte jag det var lika bra att ge mig iväg för att kunn ta det lite lugnt. Inte var jag ensam ute, grannen var ute och plöjde redan före fem (kanske det jag vaknade av)

Jag har köpt bättre belysning till cykeln. Det finns kraftigare med separat batteripaket, men de är för klumpiga för en vikcykel. Bilden är tagen med mobilblixt, i verkligheten såg jag bara en smal dimmig strimma. Nu önskar jag mig god vägbelysning och el-uppvärmda cykelbanor över hela landsbygden – men det förtar kanske miljövinsten med att cykla?

Skuggan av en selfie

 Jag och cykeln skapar många förvånade leenden (jag har i alla fall inte sett några hånfulla flin) och jag börjar förstå varför.

Det har varit en fantastisk cykelvecka hittils, fyra cykeldagar om totalt tio mil. I morgon får jag se hur det blir. Efter att åter ha kommit igång från semestern har det bara gått bättre och bättre. Favoritbacken upp till jobbet var i början en utmaning att ta sig upp för, nu är utmaningen att komma upp i så hög hastighet som möjligt.  

Trevlig helg på er

Det jag funderar på är hur många vi lyckas påverka? Hur många politiska beslut kommer att leda till bättre cykelbanor på bekostnad av bilismen? Hur många arbetskamrater som tyckt att vi är flitiga, att elcyklar verkar fantastiska och att de själva egentligen ”borde cykla” kommer faktiskt att ställa bilen oftare?  Var ligger brytpunkterna för ändrat beteende och vilka politiker kommer försöka att vinna val på att främja cyklism och kollektivtrafik på bekostnad av den inbitna bilismen? Nu är ju vi redan med i projektet och förmodligen redan frälsta, men jag har funderat på var mina brytpunkter ligger för ett ändrat beteende och vad jag tycker blir bättre på cykel.

Jag tycker egentligen inte att jag sparar särskilt mycket pengar. Nu vet jag att en lånefinansierad splitterny stadsjeep förmodligen kostar en förmögenhet per mil, men min halvgamla flexifuelsnurra kostar kanske 26kr per mil att köra. En arbetsdag blir kostnaden alltså strax över 200kr för pendling. Med skatteavdraget för bilpendling hamnar milkostnaden strax över 20kr och således runt 160kr per pendlingsdag.

Dyrt eller inte?

Om jag inte åker buss och cykel minst fyra dagar i veckan så lönar det sig inte med månadskort. Med kontoladdning är priset 102kr per arbetsdag för en bussresor mellan cykelsträckorna. Nu får jag ju visserligen dra av busskostnader i deklarationen också men det finns en relativt hög brytpunkt så låt oss avrunda det till en jämn hundralapp per arbetsdag.

Resan till och från arbetet tar en och en halv timme med bil och samma resa tar tre och en halv timme med buss och cykel. Jag sparar alltså 60kr på två timmar – ingen vidare utdelning. Om jag är flitig och aldrig åker bil och istället köper månadskort blir besparingen istället 100kr på två timmars extra restid – inte jättebra det heller.

Men det är ju inte bara därför jag cyklar och åker buss. På de två extra timmar jag lägger i restid så cyklar jag nästan alltihop och det ger rätt bra träning. Ser jag det ur det perspektivet så sparar jag en femtiolapp i timmen för att träna medan andra betalar dyrt för köra spinning på något gym. Dessutom, trots spöregnet så tycker jag att det blir roligare och roligare att cykla och åka buss men tråkigare att köra bil. Konditionen är också bättre än på många år och jag orkar med livet bättre än på länge. Jag cyklar ju och kommer nog fortsätta med det även i vinter om inte snömängden sätter stopp, så mina brytpunkter är uppnådda. Det tar också en massa tid att äga bil (betala, skatta, försäkra, parkera, tvätta, städa, tanka, reparera, besiktiga samt köpa och sälja/skrota) och jag vill verkligen inte ha mer än max en bil.

Jag har full respekt för alla som bor avsides och har ett liv som kräver den flexibilitet bilen ger, men jag önskar att cyklandet och kollektivåkandet samtidigt kunde uppmuntras mer, kanske till och med på bekostnad av bilismen. Nu är det valår och det parti som hade föreslagit samma skatteavdrag per mil på kollektivtrafik, cykel, promenad och samåkning som ensambilismen nu får hade fått min röst. En kommun som under ett enda år hade satsat nästan hela gatukontorets (eller motsvarade) budget på cyklism och kollektivtrafik hade jag gärna flyttat till och stannat i.

Så frågan är var andras brytpunkter ligger?

Nyspolad vikcykel

Så efter att ha återfallit till bil första arbetsdagen igår, så blev det cykel idag. I morse 05:25 när jag satte mig på sadeln var det lite markdimma och trots att kvällspressen för några veckor sedan utlovade en Brittsommar känns det verkligen att hösten närmar sig. Trögt, trögt, trööögt uppför favoritbacken mot jobbet, muskelvärk i ryggen hela dagen (kan bero på höstens första gym-pass igår). Hem gick det bättre och jag hade tur mellan alla regnskurarna.

Ibland när man får solen i ansiktet kan man blunda och tänka tillbaka på något trevligt sommarminne och  låtsas  att det inte alls börjar bli kallt.

– Ibland kan jag tycka att fem veckors arbete och semester resten av året vore en bättre idé än tvärtom, eller vad säger ni?

Äntligen efter ett antal mail, flera telefonsamtal och en del tröttnad kom packväskan till Brompton. Väskan är också en Brompton och sitter med snabbfäste på ramen under styret vilket gör att väskan inte svänger med styret.

Brompton C-bag

Väskan har vattenskyddade dragkedjor, massor av fack, illgult regnskydd, axelrem och rymmer nog lika mycket som den 25-liters ryggsäck jag cyklat med tidigare. Packväskan är också gjord i Corodura-väv, samma material som min drygt 20 år gamla stora ryggsäck. Corodura brinner förmodligen om man anstränger sig, men är i övrigt näst intill skottsäkert.

Så nu slipper jag ryggsäcks-svett och kan nöjt cykla vidare.