Cassandra, en av våra Testcyklister från Öckerö, fick i början av oktober berätta om sina upplevelser i Torslandatidningen. Länk till tidningen här, artikeln finns på sidan sju.
Category Archives: Okategoriserade
Testcyklisterna i Västnytt
Testcyklisterna fortsätter synas i media, nu senast på Västnytt den 29 september, där Jennie Johansson på Öckerö fick prata om sina erfarenheter. Klippet ligger uppe på SVT play, klicka här för att titta!
Intensivvårdsavdelningen.
Nu är cykeln åter hemma i tryggt förvar i mitt garage. Efter att ha tillbringat några nätter på intensivvårdsavdelningen hos cykelhandlaren så kom domen……. Däck och slang bak var tvugna att bytas ut, det var utslitet! Känner mig en smula stolt för då har hojjen rullat mycket mao. Som tur var fick jag hem cykeln väldigt snabbt så mina cykeldagar har inte blivit lidande.
Nästa måndag avslutas projektet för Ale i alla fall så nu är det dags att trampa ut det sista ur denna elcykel. Jag har bestämt mig för att inte behålla min cykel, tycker att den hjälper till för mycket helt enkelt. Den är helt perfekt för någon som vill cykla av andra orsaker än ren träning och det finns många, tro mig. Miljön, frisk luft, härliga vyer, smidighet, ja det finns många fördelar med elcykel och jag kan varmt rekomendera den till många. Motion-ja visst! men träning…… nej, det kan jag inte påstå att den ger så vill man ha den fördelen också då är det cykling för egen maskin som gäller. Fortsättningsvis, efter denna sista vecka, är det alltså hybridcykel som gäller för min del.
Trevlig söndag!
Reflex
Nu är det mörkt på morgonen. På något sätt måste jag säkerställa att bussen faktiskt ser mig på morgonen
Reflex
Några gånger de senaste veckorna har 05:55-bussen varit nära att missa mig. För att undvika det har jag nu alltid baklampan på blinkning, reflexvästen liggande över cykeln/lampan så att alltihop blinkar orange samt packväskan med reflexer stående utanför hållplatskuren. Själv gömmer jag mig i kuren nu när det mörknat. På fotot ser man reflexerna väl, busskuren till höger och 90-skylten strax bortanför. Jag cyklar en knapp kilometer längs väg 44 och även om det inte är mycket trafik så dags på morgonen så känns det starkt vettigt att synas så mycket som möjligt.
Nu har jag också varit på konferens igen
Packning
När jag packar in mig i bussen är det fascinerande att en så liten cykel kan bära mig och så pass mycket packning. Inga problem, även om en ryggsäck i den storleken begränsar rörligheten. Jag får försöka hitta en mindre för den blir knappt halvfull med lite kläder. Bättre bromsar (skivbromsar) hade dock varit att föredra.
Jag cyklar på tills frosten kommer, jag har blivit avrådd från Brompton i vinterväglag. Sedan är planen att ta standardcykeln med dubbdäck till bussen hemma och åka buss uppför favoritbacken till jobbet.
Ha det gott i det fina höstvädret.
Igång igen..:-)
Nu så har jag hittat hit igen after en riktigt skön å lång semester…:-) Börjar kännas nu att det är närmare nollan på morgonen.. men uppfriskande att åka cykel till jobbet. Man känner verkligen de olika dofterna när man cyklar….något man inte märker när man kör bil. har cyklat en del med cykelvagn efter i sommar…med barnen till en badstrand…å det är så sjukt skönt att ha en elcykel då…..blir ju aldrig trött…:-) Nu börjar det närma sej vintertid å det kommer bli lite obehagligt att åka cykel på den stora vägen och sen i skogen……blir ju mörkare å mörkare…..
Men än så länge är det bara skönt som fasen att åka cykel….:-)
Vad har vi gjort?
Nu börjar projektet närma sig slutet. Jag hoppas att projektets veckorapporter (antalet bilresor ersatta med cykel) kommer att summeras, för det vore kul att se vad vi åstadkommit tillsammans. Jag är ju en sådan som gillar att summera så jag har registrerat alla mina cykeldagar i kalendern. Om planen för nästa vecka håller kommer jag vid månadsskiftet efter totalt fyra cykelmånader (jag hade lååååång semester) kan jag summera perioden såhär:
Buss o hoj!
Jag har ersatt 58 st bilresor från slutet på mars och fram till och med nästa helg (om jag inte räknat fel). Istället för 464 mil i bil har jag cyklat 145 mil och åkt buss 348 mil. Jag har beroende på hur man räknar sparat runt 8000kr, så cykeln är redan betald och fortfarande nästan ny. Utöver det har jag hittills tappat 7 kg i vikt och 9 cm i midjemått (det fanns att ta av) och jag är förväntansfull inför hälsokontrollen om tre veckor.
Jag är helnöjd och det har för min del varit bra att projektet avkrävde mig ett löfte om minst tre cykeldagar i veckan – i grunden är jag rätt lat. Jag har lärt mig att uppskatta pulshöjningen på morgonen och även om det börjar bli mörkt och kallt känns det mysigare att cykla och åka buss än att åka bil. På bussen kan man (om man inte fastnar med sin smartphone) ägna sig åt att apatiskt glo genom fönstret, en lyx man sällan unnar sig annars. Jag kommer att försöka åka buss och vintercykla på min standardcykel när det går och jag kommer definitivt att köpa loss vikcykeln som är den mest praktiska cykel jag någonsin haft.
Hoppas att ni andra också är nöjda och jag ser fram emot en projektsummering
Landsvägsdimma 05:27
Nu börjar det bli riktigt mörkt på morgonen, kallt är det också.
Morgonväg
Vaknade lite tidigare än vanligt och efter en titt på vädret tyckte jag det var lika bra att ge mig iväg för att kunn ta det lite lugnt. Inte var jag ensam ute, grannen var ute och plöjde redan före fem (kanske det jag vaknade av)
Jag har köpt bättre belysning till cykeln. Det finns kraftigare med separat batteripaket, men de är för klumpiga för en vikcykel. Bilden är tagen med mobilblixt, i verkligheten såg jag bara en smal dimmig strimma. Nu önskar jag mig god vägbelysning och el-uppvärmda cykelbanor över hela landsbygden – men det förtar kanske miljövinsten med att cykla? 😉
Ringar på vattnet
Nu är ju inte jag en testcyklist själv utan jag är den som håller i trådarna för projektet på Lilla Edets kommun. Men jag känner att vissa saker måste man bara få dela med sig av!
Härom dagen när jag precis hade slutat jobba och hade svängt ut på vägen ner mot älven ser jag en man komma cyklande emot mig på cykelvägen. Nu är det inte så att just det var så upphetsande, för visst finns det cyklister där även i vanliga fall. Nej, det som gjorde att hjärtat tog ett litet extra skutt var det att han cyklade på en Christianiacykel! Med stor sannolikhet var den dessutom med elassist för annars hade han inte cyklat i den backe där han just var 
En tanke blixtrade förbi att det kanske var Hanna här i projektet som hade lånat ut sin cykel för att andra ska få känna på dess förtäfflighet. Glad oavsett hur det var med saken åkte jag vidare hemåt.
Nu till det roliga.
Dagen efter möter jag Hanna utanför kommunhuset där hon kommer med sonen i sin Christianiacykel. Jag passar på att berätta om mannen jag såg och hon svarar att ja, då finns det flera för jag har inte lånat ut min. När jag nu ser Hannas cykel irl inser jag också att lådorna är lite olika.
Projektet har alltså gett ringar på vattnet. Någon annan i Lilla Edet har inspirerats så mycket av Hannas framfart (jag ser henne och cykeln rätt ofta och sååå litet är inte Lilla Edet) att denna person faktiskt har skaffat den dyraste av alla cyklar i projektet Testcyklisterna!
Utpumpad!
Denna vecka skulle jag ge mig på att ta min vanliga sportcykel till och från jobbet. Det som gick som en dans innan semestern höll på att ta livet av mig i måndags. Fy vad jobbigt det var och jag var helt utpumpad när jag väl kom hem, inte gjorde det saken bättre att det spöregnade också. Tisdag och onsdag blev det elcykel Mao, herregud vad jag uppskattar den nu!
En bild på hur dimman började dra sig undan i morse, blev ju en solig dag till slut
Brytpunkt?
Jag har nu visat upp cykeln och pratat om projektets cykelbravader för alla jag brukar träffa. Jag har pratat mig varm för min vikcykel, andras elcyklar och framförallt har jag pratat drömmande om andra testcyklisters fantastiska el-assisterade lastcyklar. Jag tycker också att jag gjort min beskärda dela av blogginlägg här.
Det jag funderar på är hur många vi lyckas påverka? Hur många politiska beslut kommer att leda till bättre cykelbanor på bekostnad av bilismen? Hur många arbetskamrater som tyckt att vi är flitiga, att elcyklar verkar fantastiska och att de själva egentligen ”borde cykla” kommer faktiskt att ställa bilen oftare? Var ligger brytpunkterna för ändrat beteende och vilka politiker kommer försöka att vinna val på att främja cyklism och kollektivtrafik på bekostnad av den inbitna bilismen? Nu är ju vi redan med i projektet och förmodligen redan frälsta, men jag har funderat på var mina brytpunkter ligger för ett ändrat beteende och vad jag tycker blir bättre på cykel.
Jag tycker egentligen inte att jag sparar särskilt mycket pengar. Nu vet jag att en lånefinansierad splitterny stadsjeep förmodligen kostar en förmögenhet per mil, men min halvgamla flexifuelsnurra kostar kanske 26kr per mil att köra. En arbetsdag blir kostnaden alltså strax över 200kr för pendling. Med skatteavdraget för bilpendling hamnar milkostnaden strax över 20kr och således runt 160kr per pendlingsdag.
Dyrt eller inte?
Om jag inte åker buss och cykel minst fyra dagar i veckan så lönar det sig inte med månadskort. Med kontoladdning är priset 102kr per arbetsdag för en bussresor mellan cykelsträckorna. Nu får jag ju visserligen dra av busskostnader i deklarationen också men det finns en relativt hög brytpunkt så låt oss avrunda det till en jämn hundralapp per arbetsdag.
Resan till och från arbetet tar en och en halv timme med bil och samma resa tar tre och en halv timme med buss och cykel. Jag sparar alltså 60kr på två timmar – ingen vidare utdelning. Om jag är flitig och aldrig åker bil och istället köper månadskort blir besparingen istället 100kr på två timmars extra restid – inte jättebra det heller.
Men det är ju inte bara därför jag cyklar och åker buss. På de två extra timmar jag lägger i restid så cyklar jag nästan alltihop och det ger rätt bra träning. Ser jag det ur det perspektivet så sparar jag en femtiolapp i timmen för att träna medan andra betalar dyrt för köra spinning på något gym. Dessutom, trots spöregnet så tycker jag att det blir roligare och roligare att cykla och åka buss men tråkigare att köra bil. Konditionen är också bättre än på många år och jag orkar med livet bättre än på länge. Jag cyklar ju och kommer nog fortsätta med det även i vinter om inte snömängden sätter stopp, så mina brytpunkter är uppnådda. Det tar också en massa tid att äga bil (betala, skatta, försäkra, parkera, tvätta, städa, tanka, reparera, besiktiga samt köpa och sälja/skrota) och jag vill verkligen inte ha mer än max en bil.
Jag har full respekt för alla som bor avsides och har ett liv som kräver den flexibilitet bilen ger, men jag önskar att cyklandet och kollektivåkandet samtidigt kunde uppmuntras mer, kanske till och med på bekostnad av bilismen. Nu är det valår och det parti som hade föreslagit samma skatteavdrag per mil på kollektivtrafik, cykel, promenad och samåkning som ensambilismen nu får hade fått min röst. En kommun som under ett enda år hade satsat nästan hela gatukontorets (eller motsvarade) budget på cyklism och kollektivtrafik hade jag gärna flyttat till och stannat i.
Så frågan är var andras brytpunkter ligger?